november 16, 2016

Ny adress, samma dravel!

WWW.LISASLAPPAR.COM


Blogger har satt sin sista potatis. Nu när jag är ute och fladdrar 90% av tiden behöver jag en vettig mobilversion som helt enkelt inte existerar här. Så nu får ni snällt ta er över till lisaslappar.wordpress.com där all content ska ha importerats.

För att locka er så finns det ett helt nytt, uttömmande inlägg om mitt senaste drama. Det hittar man här om man är lat.

Spännande! KUL, va?

november 15, 2016

Han som älskade konst

...och vin! Häromdagen träffade jag en kund, engelsman (ÅH!) Vi drack två glas vin och hängde sedan på Tates medlemskväll. "You don't get it but I love your insights as they're so different from the ones who claim they know this shit". Japp. Jag är fascinerad och lyssnar gärna men förstår inte lika mycket som jag tar in.

Innan träffen frågade han om hotellet dög: The Landmark. Ja, det duger ju... Minst sagt. Så efter den konstiga konsten tog vi en uber, fastnade i trafiken (som vanligt) och blev bemötta av två bell boys som nog hade sett kombination "äldre man, yngre kvinna" många gånger.

Han visade sig vara en utomordentlig kyssare och de växer ju inte på träd. Mitt i vårt hångel avbröt han för att beställa champagne. Jag tänkte att han kanske ville bli av med mig. Jag kanske inte är en bra kyss ändå? Room service finner jag alltid lite obekväm. De kommer in och är inte pratglada; kanske för att de vill bara professionella. Jag drog något dåligt skämt för att bryta tystnaden och han fnissade nervöst.

När vi väl blivit av med den stackars tvångs-roade killen tog jag en sipp och bestämde mig för att champagnen får inkluderas i förspelet. Bad honom slappna av och ta en dusch: "work must have been hard on you today". Han kom tillbaka i morgonrock; helt enligt min plan. Han ville veta mer om mig och jag gick ned på knä framför hans stol.
"Well, my name is Lisa..." kysste hans lår. En sipp till.
"I love handsome Englishmen..." förtsatte uppför insidan. Ännu en.
"I adore cock..." smekte honom på undersidan medan jag närmade mig. En till, ni fattar.
"I cant wait for you to fuck me..." snuddade lätt hans ljumske. Han släppte ut en djup suck och gled ner i stolen. Morgonrocken öppnades helt och han fick motta Den Lidelsefulla Sucken. Återigen ett perfekt hårigt bröst och en stadig kuk.
"And I'm going to take that cock as deep as I can."

Det kändes som en bra introduktion. Han var dessutom underbar. Mycket lyhörd och tydlig.

Efteråt fixade han en Uber till mig. Och kom plötsligt på att han hade en present" I got distracted by you and forgot" sa han med ett varmt leende. Det var ett jättefint armband! Jag har fått presenter förut (som min kruka!) men det här var något extra. Inte personlig, som jag skulle föredra, men dyr och det går ju bra det med.

Perfekt träff. Jag fick till en oväntad inledning som tilltalar den där påhittiga sidan hos mig, en trevlig bekantskap och bra sex. Lite rufsig hälsade jag på de trevliga bell boysen igen och åkte glatt hem med både adrenalin, pengar och ett vackert smycke.

november 09, 2016

Valnatt!

Lisa kl 22: "OMG vad glad jag är att jag har världens sämsta dygnsrytm och kan vara vaken hela natten!!!"
Lisa kl 00: "zzzzzzzzzzzzz"

Så brukar det gå till.

Jag tycker det är roligt att se reaktioner. Resultatet är same shit. Båda verkar helt jävla dumma i huvudet och politiken de driver styrs i slutändan av deras stab. En vinst för Trump vore dock extra kul enbart för att bevittna svensk medias hysteri. Förväntar mig något i denna stil:






























(Notera gärna att Fridolin hade en "fontänfest"... Hrm.)

Men en konstig sak med spänning är att det gör mig kåt. Hade det funnits en man i närheten hade han inte kommit enkelt undan. Vette fan vad det beror på.

Apropå det: har fortfarande inte beställt min Womanizer... Om någon vill sponsra en så vet ni hur ni når mig ---->

november 06, 2016

Han som jag hade glömt

Vad fan vad krångligt minnet är. Här sitter jag i godan ro och läser JJ Abrams S. (nej, den tar aldrig slut för jag läser om varje sida tio gånger) och så ploppar det plötsligt upp ett pinsamt och totalt irrelevant minne.

Eftersom jag verkar ha en hor-gen så var jag tidigt nyfiken. Så innan jag gav mig på ut på livets större äventyr träffade jag faktiskt en man som ville vara min sugardaddy även om det ordet inte användes då. Vad jag vet i alla fall. Exakt hur vi fick kontakt har jag förträngt men det finns lite dimmiga anekdoter.

För det första var jag pank vilket är lika med att leva på studiebidrag och hade mycket högre förväntningar på utgifter än vad som matchade min inkomst. Den här herren föreslog det typiska upplägget: dejtande, shopping och "övrigt". Som äventyrslysten men ganska feg ungdom så träffade jag honom för en lunch i Stockholm. Jag var verkligen INTE intresserad. Lisa var bara en bebis därinne som inte kunde lura sig själv lika bra som andra så att han skulle röra vid mig var otänkbart.

Eftersom jag inte kan säga exakt hur jag tänkte så gissar jag mig till två alternativ: 1, jag ville se om jag kunde släppa att jag inte tyckte om honom alls och ryste när han la sin hand på min rygg eller 2, jag ville få något för min tid (OMG jag åkte faktiskt ända till stan och typ tog på andra kläder än mjukisbyxor!!1!1) Även titulerad Pengakåt.

Efter lunchen tog han med mig för att shoppa kläder. OCH JAG HADE ALDRIG VARIT SÅ OBEKVÄM I HELA MITT KORTA LIV! Herregud. Jag vågade inte säga så mycket utan han föreslog plagg. Kräsen har jag alltid varit och det kombinerat med artighet gick väl sådär. Fick visa upp mig vid provrummen och tänkte säkert "vad håller jag på med???"

Och hur tänkte han? En cirka 45-åring dreglandes efter en mindre än hälften så gammal tjej i en klädaffär? Hur såg det ut för andra egentligen?

Jag tog mina grejer och svarade aldrig mer på hans telefonsamtal eller mail. Jag var en sådan som det varnas för. Fast bara en gång; det gav inte mersmak.

november 03, 2016

Irrationell joggning

Imorse var jag ute på vad många inte skulle kalla en joggingtur. Jag förstår inte hur folk orkar hatta fram i samma tråkiga tempo utmed en trottoar.

Min variant är att först och främst hitta terräng, helst skog. Sedan promenerar jag runt i förhoppningen att inte gå vilse. Sprintar lite då och då när lusten faller på. Upptäcker spännande saker som annorlunda träd, fina bäckar eller något artificiellt. Lite sådär crazy cat lady style.

Men idag var det extra speciellt. Utmed en stig såg jag en liten koja som varit där så länge jag kan minnas. Den här gången stack det dock ut två ben. Det kunde vara en mördare eller en mördares offer. Jag var ändå tvungen att försiktigt ropa. Efter ett par försök bestämde jag mig för att ringa polisen, att gå fram är lite dumdristigt även för mig.

Då rörde sig benen och jag frågade om allt var bra. "Oh, no no, I'm ok!" fick jag till svar och när rösten blev en människa såg jag en kille i 20-årsåldern.
"Can you get home?" vilket han tydligen kunde. Fortfarande på behörigt avstånd undrade jag vad han gjorde här. Han berättade att han varit ute och festat i området på andra sidan skogen och skulle gena hem. Meeeen det var förstås kolsvart så han gick vilse. Utan batteri i mobilen bestämde han sig för att sova i den här behändiga kojan. Vilken dåre.

Han verkade ganska stadig när han reste sig upp men såg ut som en överkörd grävling. Jag erbjöd honom mitt vatten. Han sa att även om jag hade herpes skulle han inte tacka nej (vaaa?) Han frågade om jag kunde visa vägen ut ur skogen så han kunde lokalisera sig. Tveksamt gick jag med på det med villkoret att han gick framför mig. Jag är trots allt bra på att springa...

Bilden är inte helt enkel att måla upp men en ung kille, iklädd kostym (med vita sneakers... Vad händer med ungdomen?) slirandes över stigen med vissa pauser för att stödja sig på träd. Och jag efter med skeptisk blick och mobilen redo för nödsamtal.

När vi kommit ut där det fanns andra människor kände jag mig lugnare och gick bredvid honom genom parken. Han insåg att han inte hade en jävla aning om var han var.

Det var dock ganska fint; han berättade om sitt nattliga äventyr, vi pratade om portugiska bakverk (hur vi nu kom in på det) och han bevisade att han var underlig. Förutom herpeskommentaren sa han att det var tur att knäppskallar som jag var ute i skogen. Han ville ha min Facebook för att tacka mig ordentligt. Hur fan tackar man någon ordentligt via Facebook??
När vi skiljdes åt rekommenderade jag honom att ta en Uber nästa gång och strunta i att gå in i mörka skogar på fyllan. "What's an Uber?" *FACEPALM*

Det var mitt lilla äventyr. Ska dock inte dela det med GH för att han har problem med att jag ens är därute själv så om han fick veta att jag pratar med främlingar jag hittar i kojor lär det bli en kylig middag ikväll.

november 02, 2016

"One more year"

Jag har inget att skriva men ger er detta som beskrivning av mitt mående:

https://www.youtube.com/watch?v=Fo6aKnRnBxM

november 01, 2016

"Du är inte värd det"

Tro det eller ej men det finns sådana här människor i världen:

- Ser en profil på en sida för sexsäljare.
- Läser priserna.
- Påbörjar ett mail.
- Fyller på med: hahaha fyfan tror du verkligen att du kan ta så mycket betalt? Är din fitta gjord av guld eller?

Ja, de finns! Och jag fick äran att motta dessa rader med jämna mellanrum!

Alla som läser, tittar, hör eller smakar på något som de 1, inte betalat för, 2, inte specifikt erbjudits eller 3, inte ombetts kritisera kan hålla käften. Det är helt otänkbart att jag skulle gå in på tex någons blogg, inte uppskatta innehållet och då kommentera "GUD VAD DÅLIGT!" Otänkbart!
Även om personen framstår som genuint ond skulle jag inte göra det för: varför? Vill jag ens prata med personen om den svarade? Tror jag att den kommer ändra sig? Är det värt min tid och energi eller ska jag bara sluta läsa/lyssna/titta?

För att återgå till mitt ursprungliga ärende så var jag förvånad att en del ansåg det vettigt att tala om för mig att mina priser var för höga. Vad ville de med det? Jag kommer inte sänka priserna. Några valde dessutom att dela med sig av sina lysande råd kring vad jag borde erbjuda. Ett exempel är en som skrev "om du erbjuden snabbisar för 1500 får du fler kunder".

Paus.

Är du galen, människa? Det är väl självklart att jag skulle få fler "töm och glöm"-kunder men vill jag ha dem? Tror du inte att jag redan vet det?

Fast såklart gick mina tankar inte som ovan utan: "ah! Där har vi det! Nyckeln till framgång, äntligen!" Ha.

Jag ville alltid svara men lyckades hålla mig i skinnet. Det pendlade mellan att låtsas hålla med och lova förbättring och att meddela att de under den tid de spenderade på att bullshitta min inbox kunde ha svept ett glas vin och skaffat sig ett liv.

Mina priser innebar inte 40 mail om dagen. De filtrerade bort gissningsvis 70% av de jag inte ville träffa. Och det fanns män som betalade vad jag begärde.

Folk gnäller ganska ofta på vad de anser vara höga priser för eskorter, bland annat på Flashback. Men för fan; köp inte det du inte vill/kan och håll käften. Jag tycker exempelvis att Vuitton är ett extremt överskattat märke med relativt dålig kvalitet men jag varken skriver eller pratar om det om någon inte frågar. Förutom nu då.

Skitsamma. Mycket dumt får man höra innan man dör som min pappa skulle säga.